Skulle ha träffat min älskade pojkvän som jag inte träffat på fem dagar. Han mår mycket bättre och ska till skolan i morgon och jag skulle åka hem till honom idag och äntligen få vara i hans armar. Hade sett fram emot det så otroligt mycket.

Men...

Jag vaknade halv sju i morse och försökte somna om men ja kände att min mage var orolig och jag kunde inte sova. Låg så en halvtimma tills dess att jag var tvungen att springa till toan. Mamma sprang in när hon hörde vad som hände och jag började gråta. Inte bara för att det är jobbigt att spy utan för att den här dagen inte skulle börjat så här. De va bara att gå och lägga sig igen och ringa pojkvännen.

Nu har jag legat i sängen sen dess, har inte spytt sen i morse vilket är skönt men alla blodkärl i ansiktet har spruckigt som vanligt så jag ser ut som en prickig korv kul. Tur att inte pojkvännen kan se mig just nu, trots att han skulle säga att jag är världens vackraste iaf så känns de inte speciellt kul. Febern skiftar hela tiden, den går från 38,2 till 37,2 hela tiden och jag känner mig rätt okej. Mamma tror att det är min kraftiga förkyldning som spökar. Det har satt sig i ena örat på mig så de gör så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen ibland. Har det inte gått över till i morgon åker vi till doktorn och kollar om de är öroninflammation.

Just nu håller jag bara tummarna på att jag ska bli frisk till fredag, då ska pojken komma är det tänkt och vi ska mysa hela helgen. Bio på lördag och middag med älsklingen och närmaste släkten på söndag för då fyller min älskade mamma år.

Nu ska jag kolla på tv i väntan på att Tom ska ringa igen. I morgon blir det bara till att ta de lugnt och se till att febern försvinner. Får se om det blir skola på fredag eller inte. Hoppas hoppas.